Dödssynden (To kill a mockingbird) av Harper Lee (1960) – andra inlägget

Nu är jag precis färdig med den engelska ljudboken också och mitt intryck sedan tidigare har bara förstärkts – vilken otroligt välskriven bok. Det gör ju knappast saken värre att uppläsaren var enormt skicklig. Jag riktigt ryser av välbehag åt de underbara sydstatsuttrycken. 

Den här veckan har också uppmärksamheten kring flyktingsituationen fullständigt exploderat i vårt land och för ett par dagar sedan stod jag på Götaplatsen och gladdes åt hur stor medmänsklighet som faktiskt finns omkring oss men samtidigt ökar också motsättningarna. Att detta inte är något nytt framgår med all önskvärd tydlighet i den här boken och uppdelningen mellan människor beskrivs så väl.

Lilla Scout går förtvivlat till sin bror med frågan om hur en vuxen person kan fördöma judeförföljelserna i Tyskland samtidigt som denne ser ner på och misstänkliggör de svarta i samma stad. Varken Scout ellerJem kan förstå detta – och inte är det mer begripligt idag. Jag kan bara beklaga att det tyvärr inte verkar bli bättre. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s