Dödssynden (To kill a mockingbird) av Harper Lee (1960) 

Wow, vilken bok! Det är ett par dagar sedan jag avslutade den men jag kan definitivt inte släppa tankarna på den. Emellanåt stöter man på en bok som är så otroligt mycket mer än summan av orden eller en stunds förströelse. I undertexten till den här bloggen använder jag begreppet livsförändrande läsupplevelser och denna bok om någon passar definitivt in på detta uttryck.

Boken i sig är ju egentligen oerhört otäck och visar ett samhälle präglat av en förödande människosyn. Fördomar som inte ens författaren kan skilja sig helt från men ändå genomsyras den av ett hopp om en bättre värld som få andra böcker. Kanske är det att den skrivs ur ett barnperspektiv som gör den så hoppingivande eller så är det helt enkelt en tolkning baserad på mina alldeles egna erfarenheter. Men oavsett vad så lägger jag ner boken med en känsla av stark tilltro. Vi kan göra världen till en bättre plats att leva på om vi bara öppnar ögonen.

I flera recensioner så kan man läsa att berättarjaget allteftersom texten framskrider, blir alltmer anklagande mot sin samtid. Men jag kan inte se detta – i mina ögon är det snarare tvärtom. En upplysande varning om att vår inslagna väg leder åt fel håll, men att det bara är genom att själva upptäcka att vi är vilse som vi faktiskt kan göra någonting åt det.

Nu längtar jag intensivt efter att få kasta mig över den engelska versionen av samma bok och så småningom även i pappersformat – mitt första möte var helt enkelt en svensk ljudboksinläsning med Kerstin Andersson – helt rätt röst och tonfall för unge Scout. Vilket i sig är är en del av min tolkning: inläsaren färgar naturligtvis också min tolkning av boken och för mig kanske det är inläsaren som skapat min upplevelse, eller inte … Frågan är då hur det blir att lyssna på den på engelska eller att läsa den själv?
Ur min läslogg samma dag som jag avslutade den för första gången nu för ett par dagar sedan: 

Harper, Lee – Dödssynden (klassiker) ***** en av mitt livs största läsupplevelser! Varför? Jag njöt av varenda ord i boken – från första sidan till den sista. Det är ju egentligen en väldigt otäck bok men språket, barnens perspektiv och tron på att saker går att förändra gör mig ändå så lycklig. Uppläsningen av Kerstin Andersspn var dessutom extra lyckad jag har lyssnat på henne i andra sammanhang utan att vara lika övertygad men för denna bok passar hon perfekt. Nästa mål är nu att lyssna på boken på engelska -förhoppningsvis ganska snart för jag längtar redan. Min enda invändning mot boken är att trots att den lyfter fram alla människors lika värde så är beskrivningen av svarta väldigt fördomsfull och jag blir lite lilla berörd av den frekventa användningen av N- ordet men å andra sidan är den naturligtvis en produkt av den tid då den skrevs, i ett segregerat 60-tals-Amerika

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s