De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg (2015) – första inlägget

  

Jag har alltid gillat bokcirklar som fenomen. Det är något speciellt med att läsa en bok samtidigt som andra och att sedan reflektera tillsammans över denna. Tyvärr har tidsbrist oftast hindrat mig att delta men nu har jag hittat en hel sida på nätet med sådana digitala bokcirklar. Själva tankeutbytet spar jag dit men eftersom detta får fungera som min läsdagbok så kommer jag här att skriva ner en del reflektioner medan jag läser. Och den första boken (för mig) är den som finns med i rubriken.

”The underground girls of Kabul” skrevs på engelska och gavs ut i USA förra året. Det är inte svårt att förstå att ett amerikanskt förlag nappade på Nordbergs bokidé. Nu har den översatts till svenska av Ann-Marie Ljungberg. Det låter som en stökig redaktionell process, och jag känner inte riktigt igen ­Jenny Nordbergs röst.

Citat ur Jan Eklunds recension i DN 2015-03-13 Tillgänglig på Internet: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/jenny-nordberg-de-forkladda-flickorna-i-kabul/ Hämtad den 2015-04-23

Varför i hela världen gör man så? Jenny Nordberg är ju svensk journalist och bör ju därmed kännsa sig ganska bekant med goda formuleringar på svenska. Varför ger hon då ut sin bok på engelska och låter dessutom någon annan ta hand om översättningen tillbaka till modersmålet? Jag blir nyfiken på detta och även om det knappast rör själva innehållet i boken så vill jag veta mer:

I Sverige är hon mest känd för sina kolumner i Svenska Dagbladet. Men hennes huvudsakliga uppdragsgivare finns här i USA. Hon har främst arbetat för New York Times och har producerat flera fördjupande nyhetsreportage om 30 till 60 minuter för Dan Rather Reports, från bland annat Haiti, Mellanöstern och Afghanistan.
2005 fick hon tillsammans med ett reporterteam på New York Times Pulitzerpriset för artikelserien Death on Tracks i sju delar om vem som har ansvaret för säkerheten vid järnvägsövergångar.
– Skriv inte att jag vunnit Pulitzerpriset. Det var artikelserien som vann och vi var flera som hade arbetat med den. Jag gjorde en del av researchen och intervjuerna och skrev tillsammans med andra, säger Jenny Nordberg.

Citat av Johannes Nesser. ur tidningen Journalisten Tillgänglig på Internet: 
http://www.journalisten.se/profilen/kabul-och-new-york-ar-mer-lika-vad-stockholm-och-new-york-ar Hämtad den 2015-04-25

Ok, så då är kanske svaret så enkelt att hon känner sig mest hemma med och bekväm i sitt andra språk. Dessutom verkar ju själva reportaget som utgör grunden till boken vara ett amerikanskt uppdrag. Men jag känner mig fortfarande inte nöjd med svaret – varför inte översätta själv? En snabb Google-sökning ger mig bara informationen att översättaren Ann-Marie Ljungberg själv är författare – låter för mig som en bra bakgrund för det yrket – och kanske därför självvald av författaren. Eller handlade det helt enkelt om tidsbrist? Jag kommer helt enkelt inte längre just nu men om någon annan har ett svar eller en teori så hoppas jag ni delar med er i kommentarerna nedan


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s