Watership Down (sv. Den långa flykten) av Richard Adams (1972)

Vilken helt fantastisk bok detta är och även om den är skriven som en barnbok så ger den mig minst lika mycket som vuxen. En grupp vildkaniner flyr människans härjningar och försöker hitta sig en fredad plats. Denna flykt medför ett stort antal äventyr men framför allt så beskrivs de olika karaktärer, roller och relationer som finns i många grupper. Större delen av boken handlar om en grupp manliga kaniner, det är först mot slutet som de hittar några honor att slå sig ihop med, så det är inte romantiska utan snarast vänskapsrelationer som skildras. 

Watership Down, Richard Adams’ first novel, made its way into my life in the Christmas of 1974 and has drawn me back to its yellowing pages ever since. A present from a much loved uncle, the story of the quest for survival by a brave, easy to love band of rabbits, seemed to combine the intimacy of a myth with the scale of a battle. For me it continues to hold the lure and the comfort of a pilgrimage to be made and remade.
”The primroses were over:” the seasonal melancholy of the first line runs as a thread through the text, its sad beauty drawing us in. From the beginning, the fact of seeing of the world and the initial surroundings of Sandleford Warren through the eyes of the rabbits is something which, as readers, we don’t question. So immersed are we in their vantage point that the appearance in the closing chapters of a human in the shape of Lucy, the farm girl at Nuthanger, comes as something of a reversal. Adams has sometimes been said to have ”anthropomorphised” the rabbits but it always seemed to me that their charm was rather that we become them.

Citat från Keren Levy i The Guardian. Tillgänglig på Internet: http://www.theguardian.com/books/booksblog/2013/dec/19/comfort-reading-richard-adams-watership-down Hämtad: 2015-04-16


Jag har länge letat efter en förebild när det gäller ledarskap och tyvärr oftast stött på motsatsen, inte trodde jag väl nånsin att jag skulle hitta mitt ideal i en barnbok men Hazel har det som jag söker hos en person att följa – mod, insikt om att man inte klarar allting själv, kunna stå för när man agerar felaktigt och en passion för andra. Det är just hans ofullkomlighet parad med ett gott hjärta som jag faller så för. Idealet om det perfekta skrämmer mig eftersom det är en omöjlighet – ingen kan någonsin leva upp till detta – och det gynnar därför manipulation. Men Hazel gör fel, inser det och försöker sen på nytt – precis sådan som jag vill vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s