Mio min Mio av Astrid Lindgren (1954)

Om jag inte hade gett mig i kast med den här bokutmaningen (finns på egen sida i menyn till vänster) så hade jag nog aldrig kommit mig för att läsa om denna älskade barnbok. För mig är den otvetydigt förknippad med just barndom, även om jag faktiskt hade hunnit bli tonåring när filmen kom. Förresten så läste jag inte alls om den, jag lyssnade på ljudboken med Astrid Lindgren som uppläsare – en helt fantastisk upplevelse i sig själv ( finns också inspelad på SVTs öppna arkiv- Sagostunden från 1978  – rekommenderas!)

Om hur sagan kom till berättade Astrid så här i en radiointervju: “Mio min Mio, ja det är egentligen en kortare saga som jag skrev, och jag vet inte riktigt hur jag kom på det, det är ju så att den börjar i Tegnérlunden. Jag gick genom Tegnérlunden och såg en liten pojke på en bänk, och så började jag tänka att ja, han bor väl kanske i det huset där. Och så började jag fundera lite på det, och att han satt där. Och att anden i flaskan kom, och att han flög bort då till Landet i Fjärran. Men det var inte min mening att jag skulle skriva något mer än så. Utan den sagan trycktes då i en tidning. Sen, efter flera år började jag fundera och undra hur han hade det därborta egentligen. Om han hade nån att vara tillsammans med, när han inte hade Benka som han hade hemma på Tegnérgatan.”

Citat från webbsidan WWW. Astridlindgren.se Tillgänglig på Internet: http://www.astridlindgren.se/sv/karaktarerna/mio (2015-03-17)

Jag har nog egentligen aldrig tidigare tänkt på historien i historien. Om Bosse som är fosterbarn i en familj där han ständigt får höra att det var en olycksdag när han kom till familjen. Hur han längtansfullt betraktar vännen Benkas förhållande till sin pappa och själv intensivt längtar efter en far som älskar honom lika mycket. Jag har aldrig tidigare tänkt på hur starkt behovet av att tillhöra är skildrat i så många barn- och ungdomsböcker. 

Det är en helt annan upplevelse att läsa/lyssna på denna bok som vuxen och jag är så innerligt glad att jag gav mig i kast med den. Det här var definitivt inte sista gången som jag läste den här typen av böcker. De borde helt enkelt ingå som en självklarhet för alla – oavsett ålder – som vill förstå sig på sig själva och andra.

Jag var ju lyckligt lottad med både mamma/pappa och en trygg barndom men det är ju ingen självklarhet för många. Trots detta så fantiserade jag kring att vara adopterad och egentligen vara född prinsessa eller något liknande otroligt, hur måste det då inte vara för den som varje dag konfronteras med en hård och dyster verklighet. I mitt arbete möter jag många av dessa före detta barn men kan egentligen aldrig förstå – inte på samma sätt som Astrid Lindgren förstod i alla fall. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s