Minnesbit ur Mitt galna liv

På 1970-talet hade man inte samma samarbete med de anhöriga som man har i dag. Man ville skydda patienternas integritet även mot anhöriga. Då kunde en anhörig känna sig lite avvisad. Jag hörde ju bara vad du sa på den tiden och du berättade att man på din avdelning sagt att man hade mer besvär med de anhöriga än med patienterna. Jaha, tänkte jag, uppfattas man som besvärlig även om man inte gjort något, bara kommit på besök och druckit kaffe. Vad sa läkarna till dig? Det var bara en läkare som frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag skulle be min pappa komma, jag klarade inte av att köra bil, jag vågade inte. En kamrat till mig såg att jag inte var särskilt pigg och sa att jag inte skulle oroa mig för dig för du verkade ha det mycket bättre än jag. 

(Arvid Lagercrantz, Mitt galna liv, 2010).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s